Sexiga människor
Jag har en nära vän som reser runt i Afrika. För några dagar sedan var han i Lusaka, huvudstaden i Zambia, där han på en dålig telefonlina ringde hem till Sverige. Det sprakade ordentligt i luren och det gick inte riktigt att höra vad han sa. Det var inte så viktigt. Jag kunde inte ha brytt mig mindre. Jag kände bara avundsjuka. Jag kunde inte känna glädje för hans skull eftersom jag också skulle vilja i sexighetens namn ringa hem på en dålig telefonlina från innersta Afrika.
För några år sedan när jag bodde i Bangkok kom jag i kontakt med en svensk kille som jobbade som modell i Thailand. Han hade varit där några månader och ville träffa nya människor. Han ringde till mig och undrade om jag hade lust att träffas. “Ikväll?” undrade jag. “Nej, idag kan jag inte, jag befinner mig på nattåget från Laos. Men imorgon?”. Jag storknade. Nattåget från Laos, sa du?
Jag älskar sånt där. Det är svindlande. Kittlande. Jag skulle också vilja kunna säga saker som: ”Nej, vi kan inte träffas idag. Jag står just nu på en oljerigg utanför Nigerias kust. Men vad sägs om imorgon?” Just nu kan jag träffa alla människor; var som helst, när som helst. Typ. Inte alls särskilt sexigt.
