Här vill jag bo för evigt
Jag har spenderat nästintill varje sommar i Polen de senaste tio åren. De senaste två åren har vistelserna varit ganska långa. Förra sommaren var jag där uppåt sju-åtta veckor. När jag kom hem sent från Bangkok i juli var det omöjligt att få ett sommarjobb. Då var det lika bra att spendera de resterande veckorna i Polen.
De som känner mig vet att jag är en social jävel och under de senaste åren har jag lämnat barndomsvännerna på Westerplatte, området där min mormor bor, och utforskat resten av Słupsk. Om jag ska vara helt ärlig så har inte mina motiv varit ädla; det har nästan idel handlat om att söka efter sommarromanser. Ett behov som man ofta skäms för. Men trots att mina syften inte har varit vackra så har jag fått nya vänner och min iver och lust har gett mig härliga och oväntade äventyr.
Som halvsvensk i Słupsk har jag haft det väldigt lätt. Słupsk är ingen turiststad och man har praktiskt taget noll invandrare samtidigt som besök av mitt slag är ovanliga. Därmed får jag väldigt mycket gratis då alla tycker att jag är exotiskt och spännande. Har man dessutom lite social kompetens så är saken biff och man bjuds in i sammanhang som man aldrig skulle ha fått göra i Sverige.
En gång blev jag huvudattraktion på en nattklubb och DJ’n spelade flera låtar för mig. Jag lånade nämligen ut mina solglasögon till honom. Han ville bjuda mig på extacy, men jag tackade nej. Samtidigt bad en avundsjuk muskelknutte mig att dra åt helvete. Mina vänner slängde mig i en taxi och jag åkte hem. Lycklig. Full av bekräftelse. En totalt surrealistisk kväll som alla tror är påhittad. Men icke!
